Diaduplicering

Att diaduplicera via en diascanner av olika modeller är tidskrävande. Jag har under åren testat HP flatbäddscanner och ett par olika enkla "scanner" som fotar bilden i en liten låda.

När jag nu har en uppsjö av diabilder, både mina egna, min fars och min svärfars. Som jag kanske skrivit innan har jag rensat ut alla naturbilder, m.m. och bara sparat på de som innehåller människor eller tidstypiska miljöer. Bara där försvann 2.500 diabilder. När utrymmet begränsats i lägenhet kan man inte samla på allt som man förr kunde lagra i en villa. Därför tänkte jag att jag skulle testa och fota dia på detta sättet denna gång, dessutom gå igenom och rensa en andra gång. 

Jag köpte ett MicroNikkor 40mm 2.8 och ett macrostativ. Som ljuskälla använde jag min iPhone 13. Dock funkade det inte med att lägga diabilden direkt på iPhonens skärm, trots hög upplösning på modern smartphone syns ett raster från skärmen som syns genom till diabilden. Inte när man tittar rakt av men förstorar man upp i kameran eller kollar som vanligt på datorn syns det tydligt. Det tog ett tag (400 bilder) innan jag kom på en lösning. 

Att placera diat ca en 1cm ovanför smartphoneskärmen då tar objektivets bakgrundsoskärpa hand om skärmens raster. En provisorisk liten låda med hål för diabilden räckte. Så här ser uppställningen ut, det finns säkert fler av er som har tankar om detta och löst detta på annat sätt. 

Inställningar: Spegeluppfällning och fjärrutlösare. Tidautomatik, bländare 8-11, låst på ISO 100, vitbalans Auto (varm). Slutartiden här blev ofta 1/2 - 1/4 sekund. Manuell fokusering.

Med en stor variation av filmer och kameror var det svårt att få bildkvalitet som vi nu är vana med. Filmernas karaktär och ev. färgstick och ålder gör att det är svårt att få original återgivning på äldre diabilder. På bilderna från 80-90-talet blev en helt annan kvalitet både på kamera och filmer. Jag gör bilderna digitala enbart för bevara digitalt för familjens minne inte för att få dem i klass med dagens bilder.