Maskoten

Det sista han gjorde innan han lämnade sin fars bil till bilförsäljaren var att plocka ned fars maskot som hängde i backspegeln. Denna maskot hade hängt i alla fars bilar sedan 1991-92. 

Det var på campingplatsen under dessa år då hans söner var små som de sprang till godisautomaterna för att lägga i en 5-krona till i hopp om att få den där speciella figuren som fanns i någon av de små behållarna. När de kom tillbaka till husvagnen var det besvikna miner. Hans far sa då ofta till barnbarnen att – Jag köper figuren för 5 kronor. Far såg glädjen hos barnbarnen då de med nya 5-kronor sprang iväg till automaterna igen i hopp om den där figuren de ville ha. 

Denna gummigubbe hängde far i backspegeln, kanske tillsammans med några fler som han ”köpt” av pojkarna, gummigubben var seg och uthållig där i backspeglarna under alla år i olika bilar. 

Han plockade ned maskoten tillsammans med fars solglasögon och lämnade över bilnycklarna till bilförsäljaren. Detta blev fars sista bil för nu var det slutkört för fars del.

Diaduplicering

Att diaduplicera via en diascanner av olika modeller är tidskrävande. Jag har under åren testat HP flatbäddscanner och ett par olika enkla "scanner" som fotar bilden i en liten låda.

När jag nu har en uppsjö av diabilder, både mina egna, min fars och min svärfars. Som jag kanske skrivit innan har jag rensat ut alla naturbilder, m.m. och bara sparat på de som innehåller människor eller tidstypiska miljöer. Bara där försvann 2.500 diabilder. När utrymmet begränsats i lägenhet kan man inte samla på allt som man förr kunde lagra i en villa. Därför tänkte jag att jag skulle testa och fota dia på detta sättet denna gång, dessutom gå igenom och rensa en andra gång. 

Jag köpte ett MicroNikkor 40mm 2.8 och ett macrostativ. Som ljuskälla använde jag min iPhone 13. Dock funkade det inte med att lägga diabilden direkt på iPhonens skärm, trots hög upplösning på modern smartphone syns ett raster från skärmen som syns genom till diabilden. Inte när man tittar rakt av men förstorar man upp i kameran eller kollar som vanligt på datorn syns det tydligt. Det tog ett tag (400 bilder) innan jag kom på en lösning. 

Att placera diat ca en 1cm ovanför smartphoneskärmen då tar objektivets bakgrundsoskärpa hand om skärmens raster. En provisorisk liten låda med hål för diabilden räckte. Så här ser uppställningen ut, det finns säkert fler av er som har tankar om detta och löst detta på annat sätt. 

Inställningar: Spegeluppfällning och fjärrutlösare. Tidautomatik, bländare 8-11, låst på ISO 100, vitbalans Auto (varm). Slutartiden här blev ofta 1/2 - 1/4 sekund. Manuell fokusering.

Med en stor variation av filmer och kameror var det svårt att få bildkvalitet som vi nu är vana med. Filmernas karaktär och ev. färgstick och ålder gör att det är svårt att få original återgivning på äldre diabilder. På bilderna från 80-90-talet blev en helt annan kvalitet både på kamera och filmer. Jag gör bilderna digitala enbart för bevara digitalt för familjens minne inte för att få dem i klass med dagens bilder.

Hänga på låset

Han hängde på låset till en fotobutik i Göteborg igår. 30 minutersparkeringen precis utanför butiken på Avenyn klarades med råge. In och ut på ca 8 minuter. Så snabbt gick det att köpa ett macroobjektiv. Varför ett macro, han är ju ingen blom- och instektsfotograf. Det stämmer, men han har tidigare år använt bl.a. scanner för att digitalisera diabilder vilket är otroligt tidskrävande. 

Nu ville han testa genom att lägga diabilden på ett ljusbord och fota av bilden med ett macro för att snabbt och enkelt göra digitala bilder. Att bo i lägenhet och lagra en stor mängd diamagasin i förrådet är ingen bra kombination [se här]. 

Han tog han fram sitt gamla stativ och monterade på kameran och skruvade till för att få det stabilt och kanske börja testa idag. Det gamla stativet hade gjort sitt visade det sig. Då två viktiga åtskruvningar i plast sprack, gav han upp. 

Så nu står han på ruta 1 igen. Handhållet känns inte så stabilt. 😦